Nätshopping

Jag som många andra beställde för några dagar sedan julkappar till syskonen och jag tycker att det är ett bra sätt för dem som inte brukar hitta något bra i affärerna. Men å andra sidan slår det tillbaka till dem här små städerna som den jag bor i. Om människor slutar handla i affärerna kommer centrums inneliv dö ut kort sagt. Men det är såhär jag tycker, att om man har tiden och orken uppmuntrar jag självklart att man handlar klapparna i affärerna. Så jag säger såhär att nätshoppa har sina brister men kan också vara effektivt,...

Vampyrens märke

Den heter som sagt Vampyrens märke och är första boken ur en bokserie på hittills 11 böcker. Och dem är alla skrivna av författarna P.s. Cast och Kristine Cast.
Der handlar om en tjej som en dag möter någon som ger henne ett märke som förbannar henne att bli en vampyr. Därför flyr hon till en plats där det finns fler som hon och där hon lär sig hur hon ska överleva. Men dem som undervisar henne märker då att hon har konstiga egenskaper som att till skillnad från dem andra blivande vampyrerna finner hon en direkt blodtörst och hon verkar ha kontakt med alla element alltså vatten, jord, luft, eld och andarna som ingen enstaka vampyr funnit kontakt med dem alla.

Mitt luciatåg

Under mitt luciatåg med min kör som pågick nu under morgonen gick vad jag skulle säga inte särkilt lyckat...
Vi tågade in som vanligt till en av sångerna och nästan alla höll i var sitt levande ljus i handen. Sedan sjöng vi ungefär vad jag tror fyra sånger innan körledaren sprang fram till en tjej i den ett år yngre kören. Först då såg vi att hon börjat vackla till. Troligen var det eftersom hon fått slut på syre eftersom hon höll ljuset för nära. Då bad ledaren henne sitta ner och hennes förälder kom springande. Troligen var det eftersom dem yngre barnen blivit rädda som först en liten flicka bara föll ihop på stengolvet vilket var väldigt otäckt. Sedan ramlade ännu en tjej ihop och man såg hur hon hade fått ett sår efter att hon slagit i hårt. Sedan blev det bara fler och fler och sedan var vi tvungna att bryta eftersom vi trots allt för dem av oss som inte blev berörda skulle ha ännu ett uppträdande.

Recept på chokladkola

Chokladkola lärde sig min mamma göra av sin kusin och vi har gjort det som en tradition sen dess och jag tycker det är väldigt lätt och bra julgodis att bjuda på...

Ingredienser:

• 3 dl vispgrädde
• 50 g smör
• 3 dl strösocker
• 1,5 dl ljus sirap
• 0,5 dl kakao
• 1,5 msk vaniljsocker

Utförande:

1. Ta fram en gryta med tjock botten
2. Ta en lagom stor plåt och klä i bakplåtspapper som är täckt med ett tunt lager smör
3. Blanda i alla ingredienser i kastrullen och sätt på temperaturen ca 10° 
4. Den kommer pysa men det ska vara så fram tills det tjocknat ordentligt vilket borde ta ca 6-9 minuter
5. Häll sedan ut i plåten och fördela bra. Skär då i fyrkanter och låt stelna

Veckans inlägg

Hej alla läsare, jag tänkte ge er ett härligt recept på julgodis som jag och mamma nästan alltid bakar lagom till jul, som då heter chokladkola. Sedan skriver jag om hur illa ett luciatåg kan gå om det nu äger rum fredag den 13. Och så har jag en vän som läst en bok som heter Vampyrens märke som tyckte att vi kunde skriva om, därför får jag hjälp att skriva så kanske jag läser den nu under mellandagarna... Sedan skriver jag om hur typ alla i Sverige minst nätshoppat en gång i livet och hur effektivt och vilka brister det kan ha.

Missys underliga vanor

Hej alla läsare, jag har tänkt på vilka lustiga saker man kan lära sina husdjur. Det här är min kompis katt  Missy som både har lärt sig hundtricks och dessutom gillar gurka och yougurt.

Boktips: miss peregrines hem för besynnerliga barn

Jag har läst en bok som heter miss peregrines hem för besynnerliga barn och den var väldigt bra tycker jag eftersom den involverar en sonson som hittar sin farfars gamla foton och dras till en brittisk ö som varit barrikaderat av tyskarna under andra världskriget. Väl där träffar han en samling barn som bott på ett barnhem och deras mystiska värdinna fru Peregrine. 
Mer vill jag inte säga men den involverar både tidsresor och många spår av verklighet.

Min novell

Hej alla läsare. I veckan fick jag reda på att jag vunnit en novelltävling med temat "Game over". Fast i och för sig var det så få så som det stod på hemsidan... "vann alla". 

Men hur som helst så har jag skrivit in den på bloggen.

I Dödens Kulisser av Maya Juhlin Liedberg

När det hände blev jag ensam kvar utan minsta erfarenhet av vad världen var för något. Jag kan också säga att min barndom inte varit särskilt enkel av sig. Min mamma och pappa dog i en bilolycka när jag var två år, sedan flyttade jag in hos min pappas kusin som jag aldrig riktigt lärt känna. Men det varade bara några år, inte direkt vad jag föreställt mig när jag flyttade in, men jag är rätt säker på att han avskydde mig från första stund. Nu har jag bott hos morfar i tre år, dem bästa åren i mitt liv. Jag älskade honom över allt annat, han har varit den som tagit hand om mig och på riktigt älskat mig. Och nu är det förbi, när jag var liten trodde jag att han var odödlig, att han skulle överleva mig och se mig växa upp, att jag alltid skulle kunna komma till honom men nu är allt det förbi.

                      För bara några veckor sedan fick han en stroke, och hela min värld rasade samman. Han har legat på sjukhuset sedan dess, och hans EKG har fortsatt att pipa. Men jag vet att hans gamla hjärta kommer sluta slå i samma stund som doktorn slår av maskinen som nu höll hans hjärta igång, men jag vet att det finns inget jag kan göra… Jag är lika obetydlig så som hela mitt liv har sett ut. Jag gick hem sent den där kvällen när jag varit hos morfar, och i samma stund som jag kom hem till morfars lägenhet ljöd telefonen, jag visste redan och greppade jackan igen och sprang ut genom dörren nerför trapphuset. Och jag hade rätt, han låg där på sjukhussängen med vita lakan utan så som ett ansiktsuttryck, han låg där men samtidigt kände jag hur han var så långt bort.                   Jag avskydde varje stund av begravningen… röda rosor var utspridda över den svarta kistan, men morfar var inte i kistan, han var någon annanstans, långt bort dit jag aldrig skulle nå honom. Kanske var det bara jag men jag visste klart och tydligt att morfar aldrig hade velat se sin tid ovan jord sluta så här. Med en samling människor han inte träffat på åratal, en oätbar tårta, låg han inuti en svart kista. Han hade avskytt det, när jag var yngre brukade han säga att han ville sluta sina dagar med mormor nere på havsbottnen. Fast vad hade jag att säga till om när allt kom omkring.

                      Efter begravningen gick jag och satte mig inne i lägenheten i hans gamla stol, jag tog på hans gamla tofflor och tog yllefilten över skjortan. För ett ögonblick försvann mina tankar långt bort, jag bara satt där utan att tänka på allt som hände omkring mig. Bara det ögonblicket betydde mer än något annat eftersom det gav mig hoppet att tro att allt skulle gå bra för mig. Att allt skulle lösa sig av sig självt… Men innerst inne visste jag nog att inget i mitt liv någonsin skulle gå lätt till.

                      Det bankade på ytterdörren och jag undrade verkligen vem som masat sig ut hit i regnet som stod som spön i backen. Det var då ingen annan än Mr. Douglas, morfars advokat, det hade varit han som ordnat med morfars testamente och allt sådant. Men vad gjorde han här en sen söndagskväll. Hans fina kostym var lika blöt som om han hoppat i sjön men han verkade inte bry sig. Han harklade sig och först då tänkte jag på att det rätta kanske hade varit att släppa in honom. Så jag gick ur vägen så att han kunde kliva in. Jag kokade lite varmt te för det var högst troligt att Mr. Douglas skulle bli förkyld efter den här lilla promenaden från hans gata hit. Han satte sig vid köksbordet på en av dem fyra trästolarna som jag antagligen skulle behöva torka senare. När jag räckt han teet satte jag mig mittemot honom och han plockade fram en bunt papper som var helt dyblöta ur en portfölj. Han lade dem framför sig på bordet perfekt diagonalt och såg sedan upp på mig.

– Vi på styrelsen har fattat ett beslut, du Oliver är den enda arvtagaren efter din morfar och kommer därför bibehålla en summa på 400 000 på ditt konto, sa han och jag började känna hur hjärtat slog extra slag.

– Det är fantastiskt Mr. Douglas, hur kan jag tacka er… men han avbröt mig när jag skulle avsluta meningen.

– Tyvärr är du ännu minderårig och det kommer dröja dem fem år som är kvar tills du fyller arton år, därför har vi bestämt att du ska försöka sättas hos en fosterfamilj tills det att du når vuxen ålder, sa han och modet sjönk med detsamma. Utan ett ord lämnade han pappersbunten på bordet intill mig och gick tillbaka genom dörren ut i regnet.

                      Den kvällen kunde jag inte sova, jag kunde inte tänka klart och jag kunde inte förmå mig att ens röra mig. Den natten hände något jag aldrig hade kunnat föreställa mig. Det kändes som om något började styra min kropp, jag var matt och följde efter vad det än var som smög runt i lägenheten, jag öppnade ytterdörren och regnet slog mot min hud… sedan föll jag. Jag bara föll, först trodde jag att jag halkat nerför trapphuset men allt försvann omkring mig och det fanns inget slut. Sedan blev allt svart…

                      När jag vaknade stod jag på en grön äng, min första tanke var… nu är jag död. Nu är jag i Nirvana… Nu är allt äntligen över. Men sedan kom en liten filur gående längs stigen nedanför kullen… och jag kände mer än igen honom. Faktiskt liknade han den där filuren som morfar hade en tavla av på väggen, men vad hette han nu igen… var det Kodi, eller, just det Yoshi. Så var det, men hur kunde jag se en av morfars gamla tv-spelskaraktärer. Det var inte särskilt troligt att jag bara drömde det här för den delen heller. Jag kunde känna doften av lavendel i luften, som den där parfymen gammelfaster Pearl alltid brukade stinka utav. I samma stund som jag bara tänkte på henne kom hon gående längs stigen, omgiven med samma stinkande os av lavendelparfym. Nu visste jag säkert att jag var död, jag menar, hon dog trots allt för fem år sedan av lungcancer. När hon sedan såg mig vinkade hon glatt och gjorde tecken för mig att komma, så jag sprang nerför den gröna kullen och ställer mig bredvid henne.

– God dag Oliver, sa hon och log ett leende som var helt nersmetat med rött läppstift.

– Tant Pearl! sa jag förvånad över att allt det här var mer än en synvilla, åtminstone hoppades jag det.

– Säg mig Oliver hur mår Klint? frågade hon och vad annars kunde jag ha väntat mig. Dem två hade älskat varandra över allt annat, tills hon dog.

– Tyvärr har han inte varit densamme på ett tag, sa jag och jag såg ur hennes blick vek sig.

– Vad är det här för ställe? frågade jag.

– Jo, du vet hur min bror, alltså din morfar alltid var så långt bort i tankarna, sa hon och jag nickade instämmande.

– Det är så att varje människa som någonsin tänkt eller drömt lyckas skapa en egen påhittad värld med blotta tanken, sa hon som om det var det mest självklara i hela världen.

– Så jag är inte död, sa jag med en förvånat nedlåtande ton.

– Självklart är du inte död… sa hon och jag pustade ut, för oavsett om mitt liv inte direkt var någon dröm så kunde jag inte låta det sluta såhär.

– …än, avslutade hon och då spärrade jag ögonen i henne.

– Vad menar du, så jag är inte död, men jag kommer att dö, sa jag och märkte hur dum jag lät.

– Det är så att i drömvärldarna kan vad som helst hända, sa hon, som du vet älskade min bror dem där små dataspelen som finns överallt i dessa dagar och nu vandrar dem runt på fri fot, och jag vill att du ska veta... Sedan slutade hon prata och försvann ur tomma intet. Det måste jag säga att om jag nu var i morfars värld, då var jag riktigt illa ute. För rätt som det var kom den där stora sköldpaddsliknande saken springande mot mig, den var ful som få och plöjde mig nästan av vägen. Vad var allt det här egentligen, tant Pearl sa att det var en värld skapad av morfars alla tankar och drömmar vilket det fanns gott om. Men hur kunde jag då ha kommit hit, till en värld som inte existerar.

                      Jag gick och velade i timmar utan en aning om vad jag höll på med, när det kändes som om jag sprungit runt i en evighet såg jag rök dyka upp borta vid krönet, sedan såg jag skorstenen och sedan dök det lilla uthuset upp omgivet av små grönsaksland. Då såg jag honom, ansiktet var oförändrat, utan minsta oro eller sorg. Bara samma trygga leende och den krumma gångstilen… Morfar. Jag kunde kanske ha förväntat mig att han någon gång i livet tänkt på sig själv och varför i hela världen skulle han då inte vara här. Men jag brydde mig inte, jag bara sprang och sprang och han fångade om mig i sin famn. Ingen av oss förmådde säga någonting, vi hade helt enkelt för mycket att säga till varandra, och vi hade allt för lite tid. Men han tog mig på axlarna och såg på mig.

– Vad gör du här Oliver, sa han med ett bekymrat uttryck. Och det fick mig att tänka, vad gjorde jag här, det var inte här jag skulle leva mitt liv, jag skulle leva resten av mitt liv tillbaka i min regniga instängda värld.

– Jag vet inte, sa jag och kramade honom…

– Du ska inte vara här, sa han som om han trots det inte velat det hellre.

– Jag vet, sa jag och omfamnade honom en sista gång.

                      Sedan blev allt svart och jag vaknade upp på trapphusets bottenplan. Jag visste inte om det varit på riktigt, allt jag visste var att jag och morfar hade fått ett avslut, må hända att vi träffas igen dagen jag dör, men till dess ska jag leva mitt liv. Jag ska få ett slut på allt elände och jag ska lära mig att leva mitt liv så som det alltid varit tänkt.

                      Det första jag gjorde var att ringa till Mr. Douglas. Jag visste att jag aldrig skulle klara mig på egen hand till den dag då jag fyllde arton år men jag tänkte inte bli tvingad att leva med en familj jag aldrig skulle kunna tillhöra. Men jag visste någon som var minst lika ensam här i världen som jag.

Tre veckor senare hade jag flyttat in hos farbror Klint, tant Pearls make i Sigtuna. Han hade välkomnat mig med öppna armar. Mr. Douglas hade inte haft några synpunkter om att jag flyttade in hos farbror Klint men vad brydde jag mig, jag visste att jag skulle klara mig och det var tillräckligt. Det var nog såhär det var tänkt, det är i alla fall vad jag tror. Efter drömmen eller vad det än var så har jag förstått att det är upp till mig att ta alla beslut, jag kommer inte få hjälp på vägen… Men det vet jag nu.

Recept på kokostoppar

Hej alla läsare, i eftermiddag skulle min kompis bjuda mig och några andra på fika eftersom hon fyller år, därför tänkte jag att jag kunde skriva ut receptet på en av kakrecepten hon bakat. Så här är mitt recept på kokostoppar.

Ingredienser: (räcker till ca 20 st)

• 50g smör
• 2 ägg
• 1dl socker
• 200g kokosflingor

Utförande:

1. Sätt ugnen på 175°
2. Smält smöret i en kastrull
3. Blanda socker och ägg i en bunke
4. Tillsätt kokosflingorna
5. Blanda i smöret när det svalnat och blanda till en smet
6. Använd en matsked för att klicka ut smeten på ett bakplåtsppapper
7. Grädda i ugnens mitt i cirka 15 minuter 

Ps. om du vill kan du doppa dina kokostoppar i smält blockchoklad. Vänta sedan tills det stelnat. 

Veckans inlägg

Hej alla läsare!
Denna veckan tänkte jag skriva om ett recept på kokostoppar med choklad och även om nu i veckan när jag hämtade mitt pris från en skrivartävling som jag haft fullt upp med dem senaste månaderna. Också skriver jag en recension till boken "Miss Peregrines hem för besynnerliga barn".  Sedan skriver jag om vilka konstiga tendenser en katt kan besitta med källhänvisningar från min kompis katt Missy.

Missy

"Bad Girls Don´t Die"

Katie Alenders "Bad Girls Don´t  Die" är en historia om det övernaturliga. Första gången hon skriver är när huvudpersonen Alexis för första gången stöter på en gast som dessutom har förvridit Alexis systers sinnen och tagit över systern. Allt genom spökets kraftkälla, Alexis lär känna nya människor som hjälper henne tampas med det onda som har tagit hennes syster och frågan är om Alexis syster någonsin kan komma tillbaka.
Mer än det och att den bara finns att läsa på engelska vill jag inte säga men det är en av dem mest spännande böcker jag läst. Hur man kan se allt så tydligt framför sig.

Böcker i samma serie är "From Bad To Cursed" och "As Dead As It Get´s", jag rekommenderar alla som har lätt för engelska att läsa böckerna.

Semester i Europa

I år bilade jag och min familj genom central Europa. På väg neråt kontinenten stannade vi vid en camping i området kring Bodenseesjön, Europas tredje största sjö. Vi besökte också den gamla staden Lindau, som är en ö ute i sjön, och med all rätt förtjänar staden sitt anseende om dess fantastiska monument och byggnader. Vi stannade till en längre tid i området Ötzel i Österrike, det är mer av en stor samling med byar och medelstora städer. Men där var vackert måste jag säga, man var omringad kring Alpernas höga berg och det hela var en fantastisk upplevelse...  Österrike är fantastiskt och Ötzel hade en hel hord med roliga vattenparker, sevärdheter och andra sorters sysselsättningar. Jag rekommenderar Ötzel som resmål både sommar- och vintertid.

                         

Jordgubbstårta på mitt vis

Jag och två vänner varav en inte äter sylt på tårtan bakade idag 15/7 jordgubbstårta som inte helt följde till originalet.

 

Du behöver:

• 4 ägg
• 2 dl strösocker
• 1 dl vetemjöl
• 1 dl potatismjöl
• 1 tsk bakpulver
• 2 liter jordgubbar
• ev. 2 matskedar socker för att jordgubbarna ska bli extra söta
• 5 dl vispgrädde

Så gör du:

1. Sätt ugnen på 175° smöra och bröa en form med löstagbara kanter
2. Vispa ihop ägg och socker tills det blir riktigt pösigt
3. Blanda ihop torrvarorna å sidan om och blanda sedan ned i äggsmeten 
4. Sätt in kakan i ugnen för ca 30 minuter
5. Vispa grädden riktigt luftig och rensa och skär jordgubbarna i skivor
6. När tårtbottnen svalnat kan du dela den på hälften och breda grädde på insidan av båda halvorna
7. Lägg ett lagom tjockt lager skivade jordgubbar mellan de båda bottnarna
8. Ta ett passande lager grädde över kakan och pynta som du vill med kvarvarande jordgubbshalvor. 

Hej igen

Har varit iväg på semestrar mm. så har inte hunnit skriva på vad som känns som en månad. Men av det skälet ger jag er ett gäng somriga inlägg. 
Det blir ett härligt recept på jordgubbstårta på mitt eget vis, bilder från min semester i centrala Europa. Men också boktips om den amerikanska boken "Bad Girls Don´t Die" av Katie Alender.

PS. hädanefter kommer det komma nya inlägg en gång i månaden om jag inte skulle skriva någon extra gång.
Jag önskar alla en fortsatt bra sommar... :)

Min minisemester

Nu i veckan har jag och min familj åkt till en stuga som vi delar på pappas sida av familjen. Väl där gjorde vi oss färdiga för att åka och fiska. Men det blev inte mycket med det... jag lyckades trassla in både kast- och metspön i en massa träd. Det tog lång tid för oss att bara trassla ur spöna. Men det räckte inte för rätt som det var drog ett regnoväder förbi och vi började höra åskan mullra, så det var bara att snabbt hoppa in i bilen och vänta ut ovädret. Dagen efter delade vi på oss lite, jag min mamma och lillasyster kände inte för att fiska efter gårdagen så vi åkte till ett ställe kallat Teboden åt lunch och handlade lite. Vi åkte sedan ner till en antikaffär som hette Lillstugan. Där handlade vi inget men dem som hade affären ägde små svarta labradorvalpar och en söt Basset som kom och hälsade vid grinden. Sedan åkte vi tillbaka till stugan och grillade.

Äggfri kladdkaka

Äggfri kladdkaka hittade vi för att kunna baka så att nära och kära tålde det. Och vi märkte hur mycket lättare detta receptet kan vara så vi har fortsatt baka den.

Du kommer behöva:

• 150g smör
• 2msk ljus sirap
• 3,5dl socker
• 3dl mjöl
• 1dl kakao
• 1 1/4dl mjölk 

Du gör så här:

1. Sätt ugnen på 175°c
2. Smält smör
3. Rör i all sirap
4. Blanda i socker och rör försiktigt ned kakao och mjöl
5. Blanda i mjölk
6. Grädda i mitten av ugnen cirka 20 minuter

Låt svalna och sedan klar för servering.

Hej alla läsare...

Nu skriver jag recept på kladdkaka, (helt och hållet äggfri), min minisemester till Småland nu under Kristi himmels färd. 

Kivifågeln

Kivifågeln är Nya Zeelands nationalfågel och ses som en symbol för landet och folket trots dess storlek.

Den fick sitt namn efter dess läte som låter som k-wee som liknar ordet Kiwi. Den hör till strutsdjuren alltså de fåglar som inte kan flyga. 

Den är väldigt liten till växten och är hotad av större rovdjur eftersom den inte kan flyga och måste bäst den kan försöka skydda sig nere på marken. Därför föredrar fågeln en tät djungel där den lätt kan ta sig förbi till skillnad från rovdjuren. 

Av de fåglar vi känner till är kivifågeln den fågel som är mest lik däggdjuren eftersom den har en kroppstemperatur på uppåt 37°c och dess märgfyllda ben. 

Fågeln är hotad av rovdjur som hermeliner och råttor och bara 5% av de nyckläckta blir könsmogna. Därför försöker man placera Kivier på rovdjursfria öar för att sedan föras tillbaka till deras ursprungliga häckningsområden. Kivin är en ordinär fågel som bör bevaras. 

Reckless-serien

Reckless handlar om Jakob Reckless. När han var ung försvann hans pappa John och ingen vet vart och han, hans mamma och lillebror Will blev lämnade kvar. När Jakob var 12 gick han in i sin pappas gamla arbetsrum och spegeln på väggen lockade han till sig och Jakob försvann in i spegelvärlden men var på en sekund tillbaka. Det blir början på hans äventyr som skattjägare. Och i spegelvärlden finns alla sagor om gamla pepparkakshus, prinsessor och groteska monster och man får möta många utav dem genom Cornelia Funkes böcker. Jag rekommenderar den till er som gillar fantasy förstås men även er som tycker om att läsa om det oväntade för i böckerna finns det mysterier som Jakob försöker lösa. På vilka fler sätt John Reckess förändrat spegelvärlden från vad den borde vara. John har hjälpt fienden till kejsarinnan. Förändrat den medeltida världen med stormsteg. 

En intressant berättelse som bör bli läst. Hittils vet jag att det finns två böcker i serien så de rekommenderar jag att läsa. 

 

Marknad på Varbergs torg v.16

Jag vill berätta lite om matmarknaden som varit vid Varbergs torg nu i veckan. Dit kom om jag minns rätt, Italienska, Franska, Tyska, Österrikiska, Spanska, Grekiska, Polska, Australienska, Holländska, Thailändska och Engelska stånd. Där gick att köpa mat från alla länder jag nämnt, smycken, blommor. Och allt kan man inte nämna. Men mer om maten:
Vid Australiens stånd gick att köpa mat som jag inte sett maken till förr, krokodil-, känguru- och kamelburgare.
Vid de Italienska stånden gick att köpa fantastiska bakverk.
Vid de franska stånden kunde man köpa crêpes, våfflor och franska ostar och bröd.
Vid de tyska stånden kunde man köpa småkakor, tyska varmkorvar och tysk ölkorv.
Vid Österrikes stånd kunde man köpa deras kända bakverk strudel och kringlor av alla dess slag.
Vid Spaniens stånd kunde man köpa den spanska nationalrätten Paella och även över hela världen kända Churros.
Vid det grekiska ståndet kunde man köpa Falafel och stekt kyckling av olika slag.
Vid det Polska ståndet kunde man köpa små piroger som såg ut att vara riktigt goda men litet små.
Vid det Holländska ståndet sålde de förstås en av Nederländernas största exportvara, blommor och dessutom till ett bra pris och därför tror jag de fick många kunder.
Vid det Thailändska ståndet sålde de olika kända marrätter från Thailand.
Vid de Engelska stånden sålde de kända ostar, tesorter, olika marmelader, porslin och fudgegodis i mängder.
Jag kan lätt säga att det var kul att det besökte Varberg en vecka men nu är de på väg till nästa plats som också får se marknaden.

Kladdkakor x3

Första kladdkakan ut är 
Mjölkchokladkaka med hasselnötter

Du kommer behöva:

• 200 g smör 
• 200 g mjölkchoklad, finhackad
• 2 dl socker
• 3 ägg
• 15 g vaniljsocker
• ca 2 1/2 dl vetemjöl
• 65 g hasselnötter
• 150 g mer mjölkchoklad
• Alternativt valfritt antal hasselnötter för dekor

1. Sätt ugnen på 200°c
2. Smörj kanterna på en form och lägg ett bakplåtspapper i bottnen
3. Smält smöret och tillsätt 200 g mjölkchoklad
4. Vispa ägg och socker poröst i en bunke och tillsätt chokladsmeten och rör om
5. Sikta ned vetemjöl och vaniljsocker genom en sil och blanda ihop till en jämn smet
6. Hacka 65 g hasselnötter grovt och rör försiktigt ned i smeten
7. Häll smeten i formen, grädda i ugnens mitt ungefär 20 minuter och låt sedan stå och kallna
8. Om du sedan väljer att ha hasselnötter för dekoren så kan du rosta de i en stekpanna.
9. För att ta bort skalet ska du gnugga nötterna mot en torr handduk så skalet lossnar allt efter som. 
10. Sedan ska du smälta återstående 150 g choklad och ber över den lagom tempererade kakan.
11. Om du valt hasselnötter, fördela dem då över kakan. Och sedan är det klart för servering

Små chokladkakor med hallon 12 st

Du kommer behöva:

• 100 g smör
• 100 g  hackad mörk choklad
• 2 dl socker
• 2 ägg
• 2 dl vetemjöl
• 150 g frysta hallon

1. Sätt ugnen på 200° c
2. Finhacka chokladen ev. köp färdighackad
3. Smält smöret och lägg i de små bitarna choklad och rör om tills allt smält
4. Vispa ägg och socker poröst
5. Tillsätt den smälta chokladen tillsammans med 2 dl vetemjöl och rör om tills du får en jämn smet
6. Fördela sedan smeten i smorda mazarinformar och lägg de frysta hallonen ovanpå varje bit kaka
7. Grädda sedan i cirka 12 minuter

Ordinära Lakrits och choklad kladdkaka

Du kommer behöva detta till bottnen:

• 150 g smör
• 3 ägg
• 3 dl socker
• 1 msk vaniljsocker
• 1 dl kakao
• 3 1/2 dl vetemjöl
• 3 msk lakritspulver
• 2 msk mörk sirap

Du kommer behöva detta till lakritsglasyren:

• 6 KICKstänger (lakritsstänger)
• 4 msk vispgrädde
• 100 g rumsvarmt smör
• 100 g mörk choklad
• Valfritt gärna färgglatt lakritsgodis

1. Sätt ugnen på 175°c 
2. Smörj kanterna på en form ca 22 cm i diameter och lägg ett bakplåtspapper i bottnen
3. Smält 150 g smör 
4. Vispa ägg, socker och sirap
5. Blanda ner det smälta smöret
6. Tillsätt också vetemjöl, kakao, lakritspulver och vaniljsocker och rör till en jämn smet
7. Häll smeten i formen och grädde i den nedre delen av ugnen ca 20-25 minuter
8. Ta ut kakan ur ugnen och låt den svalna
9. Bryt lakritsstängerna i små bitar och koka upp grädden i en kastrull
10. Tillsätt lakritsstängerna och låt de smälta under omrörning
11. Flytta kastrullen från plattan och tillsätt chokladen och det rumsvarma smöret
12. Rör om i den fortfarande varma kastrullen och allt eftersom kommer allt smälta
13. Bred glasyren över kakan, toppa med lakritsgodis om du inte vill ha kakan utan pynt
14. Ställ kakan kallt i ungefär 2 timmar innan servering för bästa resultat

Extra långa inlägg

Förlåt för att jag inte skrivit nytt på ett tag, men bara för det bjuder jag denna veckan på 3 recept på häftiga kladdkaks recept. Jag berättar om min heldag på Varbergs torg där den härliga mässan med mat och mycket mer från länder som Spanien, Italien, Australien och det får du läsa om mer senare. Efter det kan du läsa vad jag tycker om bokserien Reckless av Tysklands kända författare Cornelia Funke. Och till sist vill jag avsluta denna veckas inlägg med roliga fakta om kiwifågeln som har samma namn som den goda frukten och som bara finns på Nya Zeeland.

Påskharen

Påskharen är en underlig figur, en hare som delar ut ägg.
Men den kommer ur den grekiska legenden om haren, stora och lilla björn, skorpionen och Orion.
Legenden handlar om den elake jägaren Orion. Och när han trampar sönder ett fågelbo trots att fågelmamman bönfaller honom blir fågeln självklart mycket upprörd. Så hon vänder sig till vårens gudinna och fågeln ber henne att få förvandlas till något mycket snabbt och litet och ber om råd för att stoppa Orion. Så vårens gudinna förvandlar fågeln till en hare och säger att det finns ett djur som kallas skorpionen långt, långt bort som kan stoppa Orion. På den långa resan träffar haren stora björn och hennes unge, och stora björn beslutar att följa haren för att hitta skorpionen. Och till sist hittar de ju skorpionen som följer med dem tillbaka för att stoppa Orion. Och när haren och stora björn får syn på Orion riktar han sin pil och båge åt dem, men skorpionen sticker sin gifttagg i Orion och han faller död ner. För deras hjältemod sänder vårens gudinna skorpionen, stora och lilla björn upp på natthimlen där hon också fängslar Orion. Men haren säger att den så gärna vill få lägga ägg så vårens gudinna gör så att haren en gång om året lägger ägg och det var så legenden om påskharen och stjärnbilderna Orion, skorpionen, stora och lilla björn och haren kom till. // Och ha ett Riktigt Bra Påsklov!

Min Påskafton

Hej, jag ville berätta om påskelden som brukar vara i vårt område. Men på sistone har det varit torrt och ingen har liksom vågat ansvara för evenemanget ifall det skulle hända något.
Men ändå samlades de flesta i vårt område, kanske lite besvikna över att elden inte var tänd.
Men med alla andra gick det att njuta av några fyverkerier den stjärnklara kvällen så jag vill påstå att det ändå blev väldigt lyckat.

Beutiful Creatures

Beutiful Creatures var en bra biofilm jag var och såg för ungefär en månad sedan. Den handlar lite om hur historien upprepar sig och framförallt om det oförklarliga som sker på herr Malcolms gods. Till den lilla småstaden flyttar Lena som är utanför på alla sätt och en besvärjare men som ändå lär känna den andra huvudpersonen Ethan. Men Lena har ett problem, när hon fyller 16 tas hennes krafter av ljuset eller mörkret och hennes liv kommer förändras för evigt. Och en förbannelse hotar henne.
Den är baserad på boken som jag tyvärr inte hann läsa innan jag såg filmen men trots det planerar jag att läsa den för att filmen var så bra och boken därför måste vara ännu bättre.

 

Påskbakelser

För er som har det lite stressigt nu i Påsk kan köpa en rulltårta färdig men ni som har tid kan göra den från grunden så här

• 3 st ägg
• 1 1/2 dl strösocker
• 2dl vetemjöl
• 1tsk bakpulver
• 1msk vatten
• 2dl äppelmos som fyllning eller annat alternativ
• 3dl vispgrädde
• 1 burk aprikoser

Du gör rulltårtan efter de här instruktionerna, ni som köper rulltårtan färdig får se nästa punktlista.

(rulltårta recept för 10 personer)

1. Sätt ugnen på 225°c
2. Lägg bakplåtspapper i en långpanna
3. Vispa ihop ägg och socker poröst
4. blanda vetemjöl och bakpulver och rör ner i äggsmeten tillsammans med vattnet
5. Bred smeten jämnt i långpannan och grädda i mitten av ugnen i ungefär 7 minuter
6. Stjälp upp kakan på ett annat bakplåtspapper och ta bort bakplåtspappret som varit i ugnen
7. Rulla sedan ihop kakan på kortsidan och skär i tio lika stora delar
8. Vispa grädden
9. Vänd varje tårtbit på sidan och lägg grädde och en aprikoshalva på så det nästan ser ut som ett stekt ägg 

Ni som köpt rulltårtan färdig se här:

• 3dl vispgrädde
• 1 burk aprikoser

1. Skär upp rulltårtan i tio lika stora delar
2. Vispa grädden
3. Vänd varje tårtbit på sidan och lägg grädde och en aprikoshalva på så det nästan ser ut som ett stekt ägg

Nytt på bloggen

Hej alla läsare, nu till påsk tipsar jag om goda påskbakelser som går att göra snabbt och smidigt om man helt enkelt inte får tid att göra bakelserna från grunden. Jag tipsar också om den bra filmen "Beutiful Creatures" som snart kommer till affärerna. Ni får också höra om hur det var vid den årliga påskbrasan, och på Roliga fakta berättar vi om vad Påskharen är och hur en hare kan höra ihop med höns.

EARTH HOUR

Ikväll alltså förväntas hela världen stänga ner all onödig elektricitet kl. 20:30 och sedan vara utan den en timma framöver. Detta gör man för att om många enade på samma gång är utan ström då blir det helt plötsligt jätte mycket energi man sparar bara vi alla offrar en timma från vår högteknologiska lördagskväll. Detta är något vi borde finna oss i anser jag för att för en gång skull hjälpa miljön och om man täcker på det, hur ofta behöver man vara utan elektricitet under ett år? Inte så ofta, inte sant. Och då man blir utan har man något bra att se fram emot som en semester ifall man inte får göra det mot sin vilja som av strömavbrott med mera. Nu tycker jag att vi ska avvara en timma åt detta.

Och det råkar vara Naturskyddsföreningen som fick oss att släcka våra lampor den 23/3 varje år för att stödja deras arbete och för att vi ska kunna hjälpa till att göra saker och ting lite bättre.  

Filmtips

OZ THE GREAT AND POWERFUL
Jag tyckte filmen skildrade och visade hur fantastisk Oz-världen är varav är beskriven av författaren Frank Baum. Oz är en värld bortom vår dit man bara tycks kunna komma till med hjälp av Oz alla magiska mystiska trolleriredskap som nämns i några av de andra böckerna av Baum. Då människorna i historierna vi känner till som bäst bara kan föras dit av cykloner.

Den store Oz mer känd i sin värld som Oscar arbetar som fusktrollkarl på ett tivoli. På tivolit finns fler än bara han själv och starke mannen är en av dessa och är rosenrasande på Oz som flyr utan tanke på den annalkande stormen i en luftballong som förs rakt in i cyklonen. Han förs till Oz på så vis och stöter ihop med många underliga och ordinära varelser. Hur som helst tror man att han är frälsaren som kommit för att beskydda de alla. Och Oz spelar med för att han blivit lovad Smaragdstadens tron och skattkammare. Men bara om han dödar den onda häxan som visar sig vara den enda goda. Resten får ni själva ta reda på men detta vill jag påstå är en film att rekommendera.

Drömtårta

Hur man bakar drömtårta som också kan kallas choklad rulltårta fast istället för sylt en krämig smörkräm. Börja med att sätta ugnen på 250° och sedan kan du ta fram det du behöver.

• 3 ägg
• 1,5 dl socker
• 0,75 dl potatismjöl
• 2 msk kakao
• 1 tsk bakpulver 

Sedan för att göra en smörkräm behöver du:

• 100 g smör
• 2 dl florsocker
• 2 tsk vaniljsocker
• 1 äggula

1. Vispa ägg och socker pösigt.
2. Blanda ihop potatismjöl, kakao och bakpulver.
3. Vänd kakaoblandningen ner i sockersmeten.
4. Bred smeten på ett bakplåtspapper i en plåt och grädda i ugnens mitt ca 5 minuter.
5. Lossa bakplåtspappret från pappret och vänd över ex. ett bakningsbord och låt kallna efter att ha tagit bort pappret.
6. Rör under tiden ihop smör och socker, det kan bli lite segt så ha inte på fullt på elvispen eller ifall smörkrämen blir lika stel som för mig använd degvispar. 
7. Blanda i vaniljsocker och äggulan.
8. Bred smörkrämen över kakan och rulla försiktigt.
9. Låt sedan ligga kallt för servering. :)

NYTT PÅ BLOGGEN

Hej alla läsare, nu kan ni läsa om hur man bakar en god drömtårta, trots att jag själv aldrig lyckats så väl. Jag tipsar er om den nya bion "Oz the great and powerful" som är en film jag rekommenderar er som tycker om grafik och en bra story att se. Och särskilt mycket vill jag påminna alla om
"The Earth Hour" nu  ikväll som jag berättar smått om. Jag vill också berätta lite om Naturskyddsföreningen som anordnar det hela.  

Roliga fakta

Upphovsdjuret till Marabou mjölkchoklads titel är maraboustork som är en gamliknande asätare som lever i centrala och södra Afrika. Och som sagt är den asätare och hittar djurkadaver lite här och där men ibland kommer den över egna byten som grodor, gnagare, ormar och andra smådjur som är lätta att fånga. Många soptippar får också besök av enstaka svultna maraboustorkar som inte har någon mat att hitta utom människovärlden. Det finns de som lever ensamma men de flesta i denna arten lever i mindre grupper. Vuxna är storkarna när de är drygt 3 år.

Boktips-Bläckhjärta

Jag vill bara berätta om bokserien Bläckhjärta av Cornelia Funke som jag nu läser. Den är både händelserik och skildrar alla vinklar från både ont och gott i den så kallade bläckvärlden.
Den handlar om Meggie och hennes pappa Mo och om Meggies mamma som på ett mystiskt sätt när Meggie bara var 3 år gammal. Vad Meggie inte vet är att hennes pappa orsakat allt detta med bara sin röst. Den dag då det hände satt han och läste för Meggie och hennes mamma ur boken Bläckhjärta. En fantastisk bok med jättar glasvareslser andra väsen i en medeltida värld med furstar och rövare. Men den natten fick Mo reda på att om han läste högt i andras närhet kunde människor försvinna och bokkaraktärer uppstå framför hans ögon. Och när Meggies mamma försvann in i böckernas värld med deras två katter uppträdde Capricorn den hemske mordbrännaren, Basta hantlangaren som med lätta händer använde sina knivar. Och Sotfinger, eldsprutaren med ett ärrat anlete. 3 underbara böcker finns att läsa som jag självklart rekommenderar.

Min novell vann!

Jag deltog nyligen i en novellskrivartävling anordnat av mitt stadsbibliotek. Och jag kom 1# plats i min åldersgrupp, temat var fantasi och jag hoppas verkligen ni kommer tycka om min berättelse.

DEN GYLLENE SPIRAN

Kvistarna knakade under mina fötter, det var ju typiskt att jag skulle komma bort från skogsstigen. Regnet som natten fört med sig hade gjort mig lika blöt som om jag tagit mig ett dopp i sjön. Och trädkronorna som släppte ned vatten mellan lövverket gjorde inte det hela bättre. Allt jag kom ihåg från gårdagen är det att mamma tagit med mig ut för att plocka svamp men att jag velat mig bort från stigen och gått vilse. Skulle jag vara still och vänta på att någon ska komma eller ska jag försöka leta mig tillbaka. Mitt förnuft sa åt mig att vänta ut mina föräldrar någonstans. Men min envishet tvingade mig att fortsätta. Skogen var tät och mina fötter värkte efter de timmar jag virrat omkring. Aldrig förr hade jag längtat så efter en säng att sova i, efter tak över huvudet och efter nya kläder som inte doftade tallbarr. Men det var bara att fortsätta, det sinkar mig bara om jag går och tänker på det. Korgen hade jag fortfarande hängande om handleden, där i hade jag samlat ihop allt det jag vet är ätbart. Men så här kunde det inte fortsätta, jag var tvungen att leta mig ur den här labyrinten till skog.

                      Där gick jag längs en sedan länge övervuxen stig, snårig och allt möjligt. Ju djupare in i skogen jag kom desto värre blev känslan av att jag hade någon i hasorna. Trots den otäcka känslan lyckades jag somna i skydd under en gran. Men ett ljudligt prassel störde min efterlängtade sömn. När jag såg upp blev jag förskräckt. Där stod en pojke hälften så kort som jag själv och med spetsiga utstickande ögon. Han hade på sig kläder så vita att man kunnat tro att de var nytvättade. Pojken själv stod bara där och såg på mig med uppspärrade ögon. Det kändes rätt obehagligt när han såg på mig sådär, men man skulle ju kunna tro att han är mer rädd för mig än jag rädd för honom. Men man undrar ju. Fast jag tyckte lite synd om honom trots allt.

–Du vet, du behöver inte vara rädd för mig, jag heter Selma, sa jag och räckte fram handen. Han tog mitt pekfinger och skakade det lite varsamt. Sedan gav han mig ett skevt leende. Han gick fram till granens stam och plockade upp en sten från marken. Han ristade försiktigt bokstav efter bokstav. De såg riktigt dåtida ut som om de inte använts i Sverige på flera årtionden. Men ändå gick de att läsa ”Alrik”, var det pojkens namn. Det namnet hade jag aldrig hört talas om. Men ett namn var ett namn och han log nu mot mig trots osäkerheten i hans blick. Alrik stannade under granen med mig hela natten men när jag vaknade var han borta. Hade det bara varit en dröm eller hade jag rent av hallucinerat, men han hade sett så verklig ut och samtidigt inte med sina utstående öron. Än en gång somnade jag efter att för en dag sedan vandrat kilometer om inte flera mil. När jag vaknade igen satt Alrik där, med en hel korg full med brödlimpor. Hade han hämtat hit de åt mig. Men varifrån, självklart måste han bo här i närheten. Tänk om Alrik kanske ville ta med mig dit så att jag skulle kunna få hjälp att komma hem. Tänk jag om jag kunde vara hemma till kvällen.

                      När han reste sig upp för att gå räckte han ut sin hand mot mig. Jag tog försiktigt tag i honom och han förde mig djupare och djupare in i skogen. Men allt ljusnade, bara skimrade solljus syntes till. Genom en mörk grotta hade han fört mig fram till det öppna landskapet, där vita skimrande hus i sten sträckte sig vida omkring. Ett större ännu mer vackrare hus tornade upp sig längs bergsväggen. Varelser långa, och alla med gyllengult hår syntes över slätten. De skördade jorden, fiskade i ån och bevattnade åkrarna och alla utan att smutsa ned sina vita kläder. Byn var i full rörelse och Alrik verkade njuta av all uppståndelse. Han tog mig med till den stora byggnaden som på närmre håll liknade ett sådant där slott som man bara ser i sagor. Han tog mig med genom den ståtliga porten och i den tomma salen stod ett avlångt bord där det inte fanns en plats ledig. När Alriks och mina steg ekade mot det stenbelagda golvet vändes allas blickar mot oss, det kändes lika obehagligt att överösas med undrande blickar som föregående natt men denna gång kan jag svära på att jag fruktade de mer än vad de fruktade mig. De var stela herrar med långt skägg hängande nerför hakan som vi avbrutit i deras diskussion. En man som satt på den ena kortsidan reste sig från sin plats.

–Vad är det frågan om Alrik, sa han och såg ner mot oss.
–Jag fann flickan i skogen och, och…sa Alrik men blev avbruten av en herre näst intill  han som stod raklång.

–Jaså har du varit dig och hämtat hit ännu ett vilset människobarn, så som du håller på kommer Alvinia snart vara folktomt på alver, sa den vresige gamle mannen, men vad menade han med människobarn och alfer mån tro.

–Var tyst Gregorius, min son har en mening med allt han tar sig för, Alrik vem har sänt dig efter flickan om jag får fråga? frågade den stående mannen Alrik. Men var han Alriks far, jag hade då aldrig haft så svårt för att hänga med under ett samtal.

–Det var Assarina, sa Alrik lågt. Man såg då hur Alriks far blev alldeles illröd i ansiktet.

–Din syster skall då alltid ställa till det, sa han barskt. Jag förblev tyst för jag visste inte vad jag skulle säga.

–Furste Asmund, kanske bör vi ändå låta Assarina säga sin mening, sa en mager man som satt och skrev ner varje ord som sas.

–Nåväl, men då kommer hennes påhitt om vår undergång bara komma upp igen, vad heter du? frågade Alriks far och vände sig mot mig.

–Mitt namn är Selma Holmgren, och jag undrar varför Alrik inte kunde tala förut, sa jag och då stirrade Alrik än en gång skräckslaget på mig.

–Vet du inte det Selma Holmgren, sa furste Asmund, alver förlorar alla sina magiska krafter utanför Alvinias murar, allt utom vårat skärpta lokalsinne och tur är det.

–Vad är alver för ena? frågade jag furste Asmund.

–Du ska få svar på alla de frågor du må ställa, men inte nu, sa furste Asmund. Sedan förde de mig med uppför en spiraltrappa som ledde till ett rum inte för litet men inte heller lika luftigt som den stora tomma salen. När jag kom in satt där en flicka på en stol vid fönstret och såg ner i en bok med konstiga avbildningar. Men illa kvickt stängde hon den när hon fick syn på den pansarbeklädda som fört mig upp till flickans rum. När jag såg hennes anlete såg ja tydligt hur lika hon och Alrik var. Men hon var betydligt äldre, såg ut att vara fem, sex år äldre än jag själv. Hon förstod den pansarkläddas vink och följde efter honom ner till den stora salen och där stod jag ensam kvar.

                      När de efter flera timmar kom tillbaka in i rummet halvsov jag i den obekväma fåtöljen i hörnet. Direkt gick flickan fram till fönstret där jag först sett henne och slog upp sin bok där hon avslutat. När vakten hade gått gick jag fram till henne, jag såg hur hon följde mig med blicken även om hon försökte dölja det.

–Vad är det där för bok du läser? frågade jag henne.

–Det låter säkert fånigt men det är en bok för spådom, sa hon och verkade som om det var det mest skamligaste man kunde tänka sig.

–Nej det är inte fånigt, kan du spå tiden? frågade jag henne och hon verkade riktigt glad för att någon visade intresse.

–Det har bara hänt en gång förstås, men ja, jag tror jag kan, sa hon och såg upp mot mig. Hon började berätta om den gång då hon spått tiden och hon berättade hur hon sett sig själv hennes far och lillebror bundna på marken, och om den gyllene spiran som hon sa gav all världens alver dess livskraft. Och hur hon såg generalen ge den till ljusalvernas dödsfiender svartalverna. Bara hennes historia fick mig att rysa till. Alvinia som den stad jag kommit till kallades var allt en mystisk plats, en jag knappt kunnat föreställa mig i mina vildaste drömmar.

                      Under natten fick jag sova på ett tjockt lager filtar på Assarinas golv. Tystnaden var total, det var till och med än tystare än de nätter jag fått sova ute i skogen. Tystnaden var obehaglig, något var på väg att hända, det förstod man och antagligen hade även Assarina märkt det eftersom hon satt sig upp och såg ut genom fönstret. Skrik hördes nu nerifrån byn. Skrik som om rösterna efter det skulle förbli evigt tysta. Svärdsklang hördes utanför byggnaden och både jag och Assarina skyndade fram till fönstret. Där nedanför hundratals vedervärdiga varelser med yxor och svärd som dräpte alv soldat efter soldat. Och jag hörde hur Assarina mumlade ord efter ord då jag skräckslaget såg ner mot de döda kropparna. Knappt hann jag vända mig om förrän allt blev svart. En av de vedervärdiga varelserna hade jag sett i dörröppningen och sedan hur han band mig och försvann med Assarina. När svartalverna sedan länge var försvunna med hela furstefamiljen kom det till Assarinas rum en piga som lösgjorde mig från repen. Alla verkade förtvivlade i hela staden och de hade god anledning. Svartalverna hade begärt ljusalvernas gyllene spira i utbyte mot furstefamiljen. Och svartalverna visste allt för väl att ljusalverna skulle dö ifall spiran fördes utanför Alvinia.

                      Ingen tycktes tänka överlämna spiran så något annat var tvunget att göras. Rådsherrarna satt isolerade i dagar och hade ändå inte någon lösning på vad som fanns att göra. Idén kom först till mig när jag fick höra hur olidligt dumma svartalfer kunde vara. Jag kom att täcka på Assarinas syn hon avtecknat för mig i en bok hon jämt skulle bläddra i och vad jag kom ihåg fanns det ingen smaragdgrön sten i guldspirans kupa. En dag frågade jag Gregorius om vad han visste om spiran. Han sa bara att den var i solitt guld förutom smaragden som gav spiran kraft. Och då klarnade allt för mig. En förfalskning. Det måste varit en förfalskad spira Assarina sett i sin syn. Att jag inte tänkt på det förut. Gregorius som också sagt att han själv aldrig sett den sa mig också att ytterst få sett den. Kanske hade inte Assarina någon gång sett den och förstås trott att spiran i hennes syn varit den äkta. I dagar arbetade guldsmeder från hela staden med att göra en identisk kopia av den riktiga spiran. Alla stadsbor försökte hjälpa till i processen. Hundratals begav sig till gruvan för att skaffa fram det ädlaste guld, och de kunniga hjälpte till att smida spiran.

                      Dagarna gick och smederna sa att de skulle ha den färdig inom två dygn. Men alla visste att det kanske redan var försent. Men inga gav upp hoppet. Men alla visste att om svartalverna kom på oss skulle det inte finnas någon återvändo. Oro rådde trots de alla optimistiska stadsmöten Gregorius lät hålla.  

                      Efter att de två dygn passerat lät generalen anhålla om ett uthållighetstest för alv soldaterna. Den som var minst till ynkrygg skulle meddela svartalvskungen om överlämningen av spiran. Efter en veckas tid då vi ännu inte hört av sändebudet begav sig närmast alla stadens invånare för att storma svartalfernas fästning för att bytet skulle bli av. Den första dagen marscherade alla raskt men under den kommande dagen var det dock sämre. Många gamla blev plötsligt sjuka och kvinnor och deras barn förde de äldre tillbaka till Alvinia. Men då de flesta fortsatte vandringen mot svartalvernas fästning höll man modet uppe. Trots de möjligheterna att ett gäng svartalver kunde ligga i bakhåll i var vägkorsning, vart buskage och bakom varenda plats vi nådde.

                      Vi stormade in i fästningen trots det att alla var utmattade efter den långa resan. De få vakter som var utsatta passerade vi utan svårigheter för vårt enda mål var svartalvskungens tronsal.  Vakterna pekade sina spjut mot vår folkhop men soldaterna kapade av var spjutspets. När vi kom in i tronsalen var det första jag såg svartalvskungens illvilliga flin och de tre gestalterna fastkedjade på väggen, alla med förbundna ansikten. Svartalvskungen fortsatte se på oss med sitt fula flin och än mer grinade han när han fick se hur mångas av våra blickar vändes mot de tre gestalterna.

–Var ej rädda gott folk, de är inte döda, än, lade svartalfskungen till och fortsatte att hånle. Vi bara stod där och såg föraktfullt på svartalverna. Vi stod stumma som fiskar och alla förstod vad generalen försökte med, att göra svartalvskungen vansinnig. Och minsann blev han alltmer härsken ju längre tid det tog. Till sist tystnade det helt och hållet.

–Nå, låt mig se spiran, sa svartalvskungen till generalen. Svartalvstjänarna grep spiran som låg inlindad i ett tygstycke ur generalens händer trots att generalen kämpade emot. De lindade upp tyget och svartalvskungen log av belåtenhet när han fick se den falska spiran.

–Mycket bra ljusalver, mycket klokt att göra mig till belåtenhet må jag säga, sa svartalvskungen och såg ner på oss från sin tron.

–Vi hoppas att ni håller er del av avtalet, sa Gregorius.

–Vad tar ni oss för, dumma, inte lämnar jag bara furstefamiljen ifrån mig när jag har om dubbelt så många soldater, ni ska utföra den underhållande svartalvsriten, sa svartalvskungen och jag hörde hur generalen svor bredvid mig. De visade ut oss till deras fängelsehålor där de ville att vi skulle vänta ut natten. Då frågade jag Gregorius vad svartalvsriten var för något. Han sa att svartalvkungen närmare kvällen skulle välja ut oftast den ynkligaste han såg att hämta en urna full med vatten från älv dammen. Jag sa då till honom att älvor inte kunde vara så farliga men då stirrade han på mig och berättade att de kunde fängsla en i deras lustgård i årtusenden. Och närmare klockan åtta kallade svartalvskungen till oss igen.

                      Som Gregorius sagt synade han oss och sedan till allas vår förskräckelse stannade hans pekfinger på mig.

–Hon ska utföra svartalvsriten sa han och försvann ur vår åsyn. En gammal kvinna gick fram till mig och gned in mina händer i ett svart pulver.

–Vem är du? frågade jag henne.

–Adelgund, jag är trollkvinnan i de bortre delarna av staden om du nu har hört talas om mig, sa kvinnan.

–Ja, jag har för mig att Assarina nämnt dig, sa jag och hon log.

–Det är vulkanaska, sägs vara det enda som skyddar dig mot älvornas ringdans, de får inte grepp om dig och då kan du inte velas bort från den riktiga världen, sa Adelgund men trots det hon sagt var jag orolig över att bara behöva ge mig ut i skogen ensam än en gång.  

                      När jag nådde gläntan Adelgund berättat om såg jag de spöklika små varelserna sväva ovan marken till en musik både oemotståndlig och avskräckande. De hade inte sett mig komma, de höll sina små ögon slutna. Och där om andra sidan deras dans pågick låg den mörka sjön som ett hav som aldrig hade något slut. Mörker hade jag alltid avskytt och jag ville helst inte ens att älvorna skulle få syn på mig så jag försökte ta mig fram mellan de täta björkarna. Men förgäves, jag hade klivit på ett halt nedfallet trä som rubbat och jag låg där på marken helt orörlig när de kom emot mig.       

                      Men då i den mörka natten hörde jag ett ljud och även älvorna. Uppe på bergets topp stod Gregorius och kallade älvorna efter sig. Jag kunde resa mig när de försvunnit ur min åsyn och jag skyndade att hämta vattnet och sedan springa allt vad jag kunde tillbaka till fästningen. Som avtalat fick vi ta med oss furstefamiljen tillbaka och svartalverna fick behålla den falska spiran. Som belöning fick jag återvända hem om jag svor en tystnad sed, och svartalverna tror jag nog ännu inte förstått att de har en falsk spira i sin ägo och inte den äkta.